Medietatur eller mediekrati?

Krönika De socialdemokratiska tidningar som tidigare fanns fick aldrig det annonsunderlag som behövdes för att klara ekonomin. Dessutom var en del av cheferna tillsatta på andra meriter än att vara duktiga publicister och tidningsmakare. Presstödet medverkade till att tidningarna klarade sig något längre än de egentligen skulle ha gjort.

Annonseringen i de tidigare socialdemokratiska tidningarna är ett särskilt kapitel och skulle mycket väl kunna bli föremål för en intressant avhandling. I korthet fungerade det så att ingen företagare ville bidra med ekonomiska medel till en socialistisk tidning.

Nu när det är valtider märker man mycket tydligt vilket övertag den borgerliga sidan har bland landets tidningar. De rödgrönas idéer försvinner och alliansen får mycket stort utrymme i de tidningar som sympatiserar med dem. De rödgröna hade naturligtvis handlat på samma sätt om de haft tillgång till denna möjlighet.

Höga rabatter

Alliansen anklagar socialdemokraterna att de får bidrag från LO och att det är värt mångmiljonbelopp. En fördel som alliansen har gentemot de rödgröna är att de har extremt höga rabatter på sina annonser, som publiceras i de borgerliga tidningarna.

Här kommer funderingar om demokrati och diktatur att göra sig gällande. Kanske är ett nytt ord på sin plats; medietatur, som får betyda diktatur inom massmedia. Motsatsen torde då bli mediekrati.

Är det kanske dags att försöka få fram någon form av public service-tidningar, som fungerar som Sveriges Radio och Sveriges Television, i allmänhetens tjänst som har en balans mellan de olika parterna i det politiska Sverige.

Konrad M Meles medverkar som fristående krönikör på Svågerpolitik.