Verklighetens folk har problem. Deras parti skulle ha åkt ur riksdagen om det inte varit för blå stödröster. Kanske det är dags för kristdemokraterna att byta namn, och profilera om sig.
Krönika Minst 30 procent av kristdemokraternas röster i valet var stödröster från väljare som egentligen hade tänkt att rösta på något annat blått parti. Så räddades partiet kvar i riksdagen. Den senaste opinionsundersökningen visar att partiet ligger farligt nära fyraprocentsspärren igen. Nu kan KD vara lugna en tid åtminstone. Kanske klarar man sig fyra år till nästa val, men skulle det bli nyval kan de riskera åka ur politikens finrum.
Problemen hopar sig bland kristdemokraterna och för att komma vidare och kunna locka nya väljare funderar strategerna på att byta namn på riksdagens verkligaste parti. Vi tänkte hjälpa dem på traven med några säljande förslag.
Det trygga partiet – partiet som vänder sig till de som söker trygghet i vardagen. Inga överraskningar (fler pappamånader) och otrevligheter (homoadoptioner) här inte.
De gamla Moderaterna – partiet vill ta vara på de konservativa som anser att ”De nya moderaterna” blivit alltför liberala.
Verklighetens parti – det enda parti som verkligen förstått vad verkligheten är, i verkligheten.
De nya miljöaktivisterna – paritet går ut hårt, man vill ha en miljö utan syndare, och ta röster från miljöpartiet innan moderaterna blir ”det nya miljöpartiet”.
Kristdemokraterna Piraterna – partiet söker nya väljare bland ungdomar som vill fildela med kristen värdegrund.
De nya sverigedemokraterna – partiet vill visa att också de månar om ”alla” människors lika värde.
Pensionärens vän – partiet vill visa att de verkligen bryr sig om de äldre väljarna (partiets valmanskår är den äldsta bland riksdagspartierna). Börjar man pensionera alla vid 60 års ålder så borde fyraprocentsspärren vara tryggad till nästa val.
De nya socialdemokraterna – eftersom partiet redan har kontrollen över socialdepartementet är det lika bra att ta steget fullt ut.
Konrad M Meles medverkar som fristående krönikör på Svågerpolitik.
Det overkliga partiet skulle jag snarare skriva. Ett parti som öppet är emot både homoadoptioner och jämställdhet mellan man och kvinna kan inte leva i samma verklighet som oss andra. Kanske har man glömt kvar sin verklighet någonstans på 1950-talet.
…och idag träffas partitoppen hos kd för att se vad som gick fel. Hägglund har sagt att han vill leda partiet vid nästa val.
Alla allianspartier vid sidan av ”de nya” moderaterna riskerar att försvinna till nästa val. De skulle synas mera om de inte satt i regeringen och kunna profilera sin egen politik. Eftersom de regerar tillsammans nu visar tydligt att det endast behövs ett parti där, (M). Ty, det är deras politik (M) som syns.
Vad de övriga partierna behöver är karismatiska ledare och profilera sig och det gör de bäst utanför regeringen. MEN en statsrådspost är kärare än det egna partiet. Och så ger den dubbelt så mycket i arvode samt tillgång till regeringsplanet!